Detta är alopecia.
Alopecia areata, för att vara mer exakt.
I april 2014, fick jag denna hemska sjukdom, som förtärde mig, bröt ner mig, och fick mig att bygga upp mitt självförtroende och mig själv igen.
Alopecia, fick mig att inse, vilka som fanns där, även när jag mådde som hemskast. Alopecia, är en sjukdom, som fick mig att växa som person och sålla bort de som glömde mig, i min svagaste stund. Alopecia, en sjukdom som alla kan få, och en sjukdom som måste uppmärksammas.  

För två månader sedan (ungefär) säg det ut såhär;

"Vänner, familjemedlemmar, släkt, ovänner och randomfolk. 
Det är med en stor glädje, entusiasm, förhoppningar och mycket nervositet som jag visar er detta. Tack vare stödet från min älskade familj, mina älskade vänner, och lite hårt arbete från min egen sida, är det inte lika hemskt att gå ut bland folk såhär längre. Detta är mitt hår, Påväg tillbaka, utan medicin, utan någon direkt behandling. Detta är alopecia."

I höstas ( när det var som värst) rakade jag av mig håret, då det var fläckar i hela min hårbotten:

Och detta var precis innan jag upptäckte Fläcken i nacken. (saknar mitt tjocka hår, så oerhört.) :

Detta är min Alopecia historia.

Hej, alla kämpare och alla andra.

Mycket har vänts upp och ner på min vardag på sistone.

Vet inte riktigt hur situationen med A kommer att sluta eller om det kommer fortsätta, men vi försöker med varandra igen.

Jag älskar honom så oerhört mycket, så jag hoppas det kommer att gå väl.

Situationen med alopecian har inte ändrats, det har inte blivit sämre eller bättre, men håret faller inte längre iallafall, så får ju vara glad för det :) "Fläcken" är nu där det började ifrån, allt annat hår är tillbaka, och i "fläcken" är det babyhår nu.   Jag är lycklig för hur det är, och hoppas på att det återgår till det normala snart.

Hoppas hoppas!

I helgen ska jag o A till göteborg o vara på liseberg hela helgen. Bo på hotell och bara umgås med varandra.

Känns bra.

Hoppas ni kommer få en kanon helg.

Kram och kärlek till Er.