De här senaste veckorna har varit, ren ordentlig kaos.

Och jag vill bara bort, bort från allt.

(allt är jämt mitt fel. Jag har bara skyldigheter, inga rättigheter)

Detta är rent utav skit. Det enda som räddar mig atm, är morgondagen, och musiken.

Hade fan inte klarat en sekund utan detta. 

Snälla låt detta bara vara över.

Dagarna har börjat bli upp och ned igen.

Nästa läkarbesök börjar närma sig, och jag längtar till att se hans min över hur mycket sämre det har blivit.

"Detta kommer nog gå över inom några månader"

PFT.  asshole.

Semesten på gran canaria kommer inte lägligare.

Behöver ett break från alla, allt, alla tankar.

Bara vara med mor, far o marcus.

Vara med de som vet om detta, vet hur jag mår, vet vad som händer i mitt huvud.

Tankarna äter upp mig vissa dagar, seriöst.

Är så orolig över allt, VISST nu kommer lite hår tillbaka på den största fläcken, men eftersom alla sagt åt mig att allt är så osäkert, vågar jag verkligen inte hoppas på det bästa.

Är rädd, att inte hitta någon som kan acceptera min sjukdom.

Är rädd

att bara tappa allt igen, och förlora kontrollen över mina känslor.

Är så rädd...

"Det är bara hår ju"  Orden klingar i mitt huvud än.

Kan inte någon bara hålla om mig?

Snälla snälla låt mitt hår komma tillbaka....

Someday, I will be someone's first choice.

Jag kommer att hitta dit någon gång, till oändligheten, där jag äntligen kan vara fri.

      7

Over and out.

Vissa dagar, kan man inte beskriva känslan man har i kroppen. Vissa dagar är hemska att gå igenom, med att aldrig veta,att aldrig kunna svara på eller Få svar. Vissa dagar vill jag bara kasta bort.

Ny peruk förresten! Skaffade den i måndags!

--

Du är aldrig ensam, om att vara ensam.

Nu har det blivit lite ifrån bloggandet, känner att det är dags att ta tag i det igen!

Har varit mycket på g nu.

Har försökt att ta mig ifrån arbetslösheten, och på onsdag, kanske jag ÄNTLIGEN har lyckats!

Berättar mer när jag vet hur det blir!

Tack och hej för mig.

Snälla, Snälla, låt mitt hår komma tillbaka...

Just nu känns det inte som någon står på min sida, iallafall inte de personer jag vill ska stå på min sida.

Känner mig så jävla ensam.

Så jävla övergiven.

Hela denna dagen kan fara åt helvete.

Hela denna jävla dagen har varit en jävla bergochdalbana av känslor.

Dagen började skit, började känna mig gladare, gick ner som fan igen( dåligt humör alltså ).

Började må bättre igen. Sedan vart det skit igen.

Och nu känns det bara ännu mer skit.  

Nähe, spela lite så kanske det blir bättre?

Snälla, snälla låt mitt hår komma tillbaka...

Nackdelarna med att ha peruk och sitt riktiga hår under, är kliandet, värmen och de ständiga tankarna om "ser de att de är en peruk"  "tänk om det är någon som kommer fram till mig o frågar om det är en peruk jag har..?"

Tankarna kan äta upp mig ibland, tankarna om vad andra kommer tycka osv.

Ändå har jag kunnat ta bort peruken offentligt (då ingen tittat på) typ när jag skulle visa mamma det idag på tågstationen tillexempell..

Idag, är det ingen bra dag alls, men inte pga någon annan, utan pga mina tankar.

Och de andra fläckarna blir bara större och större, och det kommer nog leda till den punkten då jag rakar av mitt riktiga hår (även om jag inte vill)

Fan.

Snälla, snälla, låt mitt hår komma tillbaka!

Det visade sig vara fler fläckar än jag anat. 6-7 fläckar har jag nu sammanlagt, vi bestämde oss för att klippa mitt (riktiga) hår jättekort, sedan att jag skulle bära peruk, resultatet blev såhär:

Är så nöjd med mitt val! Känner mig så otroligt vacker, och denna känslan att jag har något att dölja när jag går ut på stan, är puts väck! Känner mig mer självsäker, och så otroligt vacker! BÄSTA VALET HITTILLS!

Snälla Snälla, Låt mitt hår komma tillbaka..