Vissa dagar är bra..

Och vissa är sjukt hemska.

Borstar jag igenom håret, försvinner det ännu mera bara.

Det känns så ledsamt, mitt hår, mitt vackra, tjocka, underbara hår, som alltid betytt mest för mig, håller på att försvinna ifrån mig.

Idag känner jag enbart hopplöshet, som jag för den delen känt ett tag nu.

Ibland när jag är ensam, gråter jag floder.

Inte för att det är synd om mig, utan för att det är ledsamt att det är fler än jag som ska behöva gå igenom detta.... Och det enda man kan känna i detta läget, är totalt maktlöshet.

Snälla, låt mitt hår komma tillbaka.

alopecia kan se ganska olika ut, det utvecklas olika och i många fall kommer håret tillbaka.

Såhär kan det t.ex se ut:    

Mitt började som på den första bilden.

När jag upptäckte det var det lika stort som en femkrona på ett ungefär.

Nu är det nästan som en handboll, 2½ månader senare.

största rädslan är att allt mitt hår försvinner och jag tvingas till att använda peruker. 

(Turligt finns det peruker som ser ut som riktigt hår)  Men ändå... Jag är rädd.

Det är den första känslan jag kan beskriva om någon frågar mig hur jag mår angående detta...

jag är rädd.

För ca 3 månader sedan upptäckte jag fläcken i min hårbotten.

Och det visade sig att jag har en sjukdom som heter Alopecia Areata.

_____________________________________________________________

Här börjar då en ny resa för mig.  

Att berätta om sjukdomen, hur det är med att leva med den och hur olika dagarna kan se ut för en person med denna sjukdom (ur min synvinkel)

yes, jag är en dekorationskärring!

SurRalf säger Hej :D

Hejsan!

Då börjar jag min resa mot att bli blondin igen! :)

Take Care!