Kan sitta och drömma om hur det vore att ha någon som verkligen älskar mig.

Menar verkligen skulle kunna göra allt för mig.

Känns som att nuförtiden så är det svårt att hitta en människa som är villig att kunna tänka på andra än enbart sig själva.

   Han har rätt i det han säger. Jag har inte valt att må såhär. Jag äter, för att det är det enda i mitt liv, som inte dömmer mig just nu. Och jag ska, jag ska ändra mig, bara jag får min tid på mig att sörja, gråta och bara få vara ledsen.  

Take me now. Give me the kiss of death, and just set me free.