jag saknar inte närheten alls.

God I hate to be single.

Hejsan.

Bytte jobb, för det första.

Fick mitt dröm jobb, som har gjort att det pushat mig framåt att ta mitt förbannade körkort änligen. Så innan 1;a maj,i år. Måste jag ha mitt körkort.

PUNKT.

Är så förvirrad i övrighet.

Jobb, ekonomi, och körkort kommer lösa sig för mig äntligen.

Men, har börjat komma in i dåliga vanor, gällande relationer, kost, sömn och i ren allmänhet.

Märker på mig själv, hur jag sakta, börjar må sämre, vilket leder i sin tur, att jag börjar känna igen värnamotiden.

Tiden då jag bara sjönk o sjönk lägre ner. ( ni som finns i mitt liv, vet vad jag påpekar på)

Känslan är obeskrivlig, känner sådan glädje, men ändå sådan fruktansvärd, sorg.

Hjälp mig, snälla.