Måndagsförmiddag.

Musiken är på, och jag sitter framför min big ass dator.

Jag kan inte hjälpa med att tänka att för en veckasedan, var mitt liv så annorlunda än nu.

Du lämnade mig, och jag kan inget göra åt det.

Poff. Och så var jag borta ur ditt liv, som gårdagens skräp.

Det känns så konstigt, hur folk kan göra så stor påverkan på oss i livet. Och sedan på några sekunder, så kan de helt plötsligt vara borta.

Jag kan fortfarande inte hjälpa och tycka att jag är född i fel århundrade, min syn på känslor o kärlek, är helt annorlunda än dagens folk.

När jag lovar och säger något, så håller jag det. Men för andra människor, är det så lätt att säga en sak, och sedan helt plötsligt, backa ifrån det lika fort som det är sagt.

Dagens människor, säger och lovar en massa, men när det kommer till att hålla sina löften och sina "förpliktelser" så tar de så lätt på allt, och backar alltid ur det i sista sekunden.

I dont get it.

--

Har valts till suppleant för ett parti jag avgudar och älskar. Det känns skönt att äntligen har tagit det där steget, till att få göra verklig skillnad. De säger att allting händer av en anledning.  Stängs en dörr, så öppnas ett fönster.

Och i detta fallet så gjorde det ju verkligen det.

Dock har jag börjat tvivla starkt, på att jag kommer finna någon i denna livstid, som håller sig fast vid en relation med mig. Men men.   Antar att det finns andra saker som kan väga upp denna "förlust".

"They say you find love in every corner, So my life must be an circle."

-      This is so me.