Jag visste att detta var fel, hela situationen var fel, och det var inget rätt i det.

Jag kan skylla på att jag var ung, naiv och dum. Men allt var inte mitt fel. Det han gjorde var fel, han lurade mig och jag var dum nog att gå på det ens. Jag hade snackat med honom över internet i några månader eller något alls, jag minns inte klart. Men i mitt huvud då, var det ett bra tag.  Han utgav sig att vara 18 år gammal, bodde relativt nära mig och hette Emil eller något. Jag var 14 år gammal och var naiv som sagt, och mitt minne var inte klart. Men han ville träffa mig, och jag kunde inte ta mig någonstans, så han åkte ut till där jag bodde, mitt på landet och jag skyllde på att jag skulle ut o gå till mina föräldrar. Jag var ”ute och gick” i tre timmar, för övrigt. I alla fall, jag hörde hur en bil saktade ner bakom mig, och jag visste att det var han. Jag tittade bakåt och vinkade. Jag såg att det inte såg ut som honom jag pratat med. Han hade skickat bilder till mig som såg ut som en ung kille. Såklart trodde jag honom, men när jag såg detta ansikte, som var gammalt och han hade inget hår på huvudet, så insåg jag nog hur fel allt kändes. Men ändå hoppade jag in i bilen och vi körde iväg. Han frågade vart vi kunde stanna till utan att bli störda och jag visade honom in till ett slags vägskäl. Han stannade bilen och jag kunde knappt titta på honom för hur rädd jag var. Jag kände hur rädslan och nervositeten bubblade upp mer och mer i min 14åriga kropp. Han frågade om vi skulle sätta oss i baksätet, jag vågade knappt säga nej till honom för jag visste inte hur han skulle kunna ta ett nej och vad han kunde göra mot mig iså fall om jag sa nej till honom. Så vi satte oss i baksätet, och han berättade hur mycket han älskade mig, och att han hade längtat efter att träffa mig. Jag sa inget, för jag var väl för feg antar jag… Han tog sin hand på mitt lår, och jag skakade av rädsla, kunde inte få ett ord ur min torra mun. Jag skakade inombords, och vågade inte göra ett pip. Så la han sig över mig och stoppade in den. Och den smärta som bubblade upp i kroppen, går verkligen inte att beskriva med ord. Det är som att han stack upp en trubbig kniv o vred om tio varv. Men jag ville inte, men de fanns inget som fick mig att göra motstånd. För tänk om han skulle göra mig mer illa än vad han gjorde. Tänk om jag bara vred min kropp, han kanske skulle förstöra mig lite mera då? Efteråt sa han ”Du säger inget till någon. DU vet vad som händer då” och om jag visste. Jag visste vad han skulle göra med mig då…

En bil körde bakom oss och han sprang ut. Jag klädde på mig och såg att det var min brors bil. Jag visste att jag var i trubbel. Så hukade ner mig så de inte kunde se mig när de körde förbi. Det är ett utav mina största misstag, och jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att ni tjejer som läser detta, inte gör som jag gjorde. Jag ångrar mig än idag att jag ens träffade denna människa innan jag såg i tillexempel videosamtal att det verkligen är han. Det fula är att mina föräldrar konstant påminner mig om denna situation än idag, och jag önskar de lät bli, för det gör ont i hela min kropp att ens prata om detta.

Jag fick verkligen för mig att han älskade mig, fast han gjorde mig illa. Men han hörde inte av sig, inte ett ljud. Inte på nätet, inte på sms, inte ens när jag ringde eller smsade själv. Jag var utnyttjad och ensam, och äcklig.

-   Från boken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan!   Har inte bloggat på ett ganska så bra tag och kände att det kanske var dags att fylla i luckorna med vad som händer/hänt.   Min alopecia har blivit bättre, nästan allt hår är tilbaka och har växt ut. Det ser normalt ut igen, för nuv...

Detta är alopecia.Alopecia areata, för att vara mer exakt.I april 2014, fick jag denna hemska sjukdom, som förtärde mig, bröt ner mig, och fick mig att bygga upp mitt självförtroende och mig själv igen.Alopecia, fick mig att inse, vilka som fanns där...

Hej, alla kämpare och alla andra. Mycket har vänts upp och ner på min vardag på sistone. Vet inte riktigt hur situationen med A kommer att sluta eller om det kommer fortsätta, men vi försöker med varandra igen. Jag älskar honom så oerhört mycke...

Måndagsförmiddag.   Musiken är på, och jag sitter framför min big ass dator.   Jag kan inte hjälpa med att tänka att för en veckasedan, var mitt liv så annorlunda än nu. Du lämnade mig, och jag kan inget göra åt det. Poff. Och så var jag ...

Hejsan allihopa! De senaste dagarna har varit sjukt kaos för mig. A, lämnade mig. Och allt kändes till en början, konstigt, ensamt, och en stor omställning, då det hade varit jag o han varje dag ett tag. Och just nu känns det okej, men jag är b...