Jag trodde verkligen inte på kärlek, efter alla förluster och motgångar jag gick emot. Det var som att det vilade en förbannelse över mig. Jag orkade varken stiga upp ur sängen, eller ens fundera på varför jag andades. Det som höll mig kvar, var tanken av min systerson. Hur han skulle få höra, hur hans moster inte orkade, och tänkte bara på sig själv och tog sitt liv. Det bröt mitt hjärta itu att tänka på ens.

Efter alla dödsfall, personliga angrepp, misshandel och förluster, gick jag in i väggen. Jag minns knappt vad jag gjorde om dagarna ens. Det kunde gå veckor utan att jag minns om jag ätit eller inte. Det kom fram att jag ljugit för skolan, familjen och även vänner om jag vad jag gjorde, var och så vidare. Och när jag kom ur denna ”trans” mötte jag mitt livs kärlek.

Tro det eller ej, jag må hända sagt och gjort mycket dumt under mitt liv. Men jag vet om det är kärlek eller inte, för jag har upplevt mycket som inte är kärlek. Och när det känns såhär underbart, går det inte att stoppa. Visserligen, flyttade vi ihop tidigt, men det kändes bra för oss, och det är just därför jag vill säga till folk. Om en sak eller person känns bra. Skit i andra, och bara gå in för det i 100 procent.

Efter jag träffat J, ville jag ordna upp mitt liv. Skolan hade kommit efter så hårt. Och i detta nu, som jag skriver, sitter jag i skolan och väntar på besked om jag får vara kvar eller ej. Och jag hoppas det går vägen, för annars är jag körd. Det gick vägen, och gjorde min egna väg i skolan, klarade alla mål jag satte upp för mig själv, och med hjälp från vissa lärare, klarade jag det! Och nu är det EN vecka kvar till studenten och jag kommer att få slutbetyg.

Så det lönat sig att kämpa till 120%! Och sluta inte när det kommer en motgång, för i slutändan är besväret värt allt slit. Jag är ett levande bevis på det.

Ibland vet man inte vart man har sig själv, och det är då man upptäcker saker om sig själv, som man kanske inte alltid skulle upptäckt. Som min lärare sa till min en gång ” Man kan inte alltid tänka på sig själv” det är så sant som det är sagt. Men nu kommer vi verkligen till den punkten där jag ska tänka på mig själv. Jag kanske har tänkt på andra i mitt liv innan, men när jag kom till den punkten då du förstörde mitt hjärta, började jag tänka på mitt bästa före andras.

Och det tackar jag dig djupt för. För när jag satte andra före, var det som att jag var i en trans, jag ville inte tänka på mina egna problem, jag ville inte tänka på det djupa på mig, utan jag var som en slags psykolog för andra. Alla kom till mig när de hade problem. ALLA.

Det nådde till den punkten då jag använde alkohol för att bedöva allt, låta allt försvinna, låta allt glida ur mina händer. Och det var då det hände. Jag drack så mycket, att mina organ höll på att stängas av. Jag hade lämnat allt bakom mig, mitt liv, mamma, pappa, musiken, skolan och vännerna.

Och du som sitter och läser detta, jag hoppas verkligen inte att du sitter där och dömer mig för detta. Jag må hända ha haft mina stunder, men tro fan att jag har lärt mig av det. Och det är inte många människor som lär sig efter sina misstag. Jag är tacksam för att detta hände mig, för annars hade jag inte lärt mig, annars hade jag inte varit denna person jag är idag.

Det är problemen som skapar en människa, det är lärdomarna som får dig att bli en kvinna/man. Men ibland kanske problemen går överstyr. De personer som är konflikträdda, gömmer undan problemen, och det är då det kommer att slå till på dem.

från boken..

Hallå!

sitter i skolan och skriver på media kommunikationen

redigerat de sista bilderna innan datorn ska in

och "min" sladd är sönder men min riktiga sladd är snodd och putts väck.

men hoppas på en ny imorgon hos antonio.

saknar min kärlek.

vill flytta NU

NUNUNU.

NU.

det var även en DJ på karnevalen!

enough said.

jag har fotad tobbetrollkarl och det har inte du.

helt reko karneval 2012.

Idag äre fest

och det kommer blir SÅ fett

betalningen till flaket är färdigt, men betalar inte alla så blire inget, jävla asswholes.

usch

allt annar är färdigt nu iaf

och jag ska tagga för helgen nu

puss på er.

Jag visste att detta var fel, hela situationen var fel, och det var inget rätt i det.

Jag kan skylla på att jag var ung, naiv och dum. Men allt var inte mitt fel. Det han gjorde var fel, han lurade mig och jag var dum nog att gå på det ens. Jag hade snackat med honom över internet i några månader eller något alls, jag minns inte klart. Men i mitt huvud då, var det ett bra tag.  Han utgav sig att vara 18 år gammal, bodde relativt nära mig och hette Emil eller något. Jag var 14 år gammal och var naiv som sagt, och mitt minne var inte klart. Men han ville träffa mig, och jag kunde inte ta mig någonstans, så han åkte ut till där jag bodde, mitt på landet och jag skyllde på att jag skulle ut o gå till mina föräldrar. Jag var ”ute och gick” i tre timmar, för övrigt. I alla fall, jag hörde hur en bil saktade ner bakom mig, och jag visste att det var han. Jag tittade bakåt och vinkade. Jag såg att det inte såg ut som honom jag pratat med. Han hade skickat bilder till mig som såg ut som en ung kille. Såklart trodde jag honom, men när jag såg detta ansikte, som var gammalt och han hade inget hår på huvudet, så insåg jag nog hur fel allt kändes. Men ändå hoppade jag in i bilen och vi körde iväg. Han frågade vart vi kunde stanna till utan att bli störda och jag visade honom in till ett slags vägskäl. Han stannade bilen och jag kunde knappt titta på honom för hur rädd jag var. Jag kände hur rädslan och nervositeten bubblade upp mer och mer i min 14åriga kropp. Han frågade om vi skulle sätta oss i baksätet, jag vågade knappt säga nej till honom för jag visste inte hur han skulle kunna ta ett nej och vad han kunde göra mot mig iså fall om jag sa nej till honom. Så vi satte oss i baksätet, och han berättade hur mycket han älskade mig, och att han hade längtat efter att träffa mig. Jag sa inget, för jag var väl för feg antar jag… Han tog sin hand på mitt lår, och jag skakade av rädsla, kunde inte få ett ord ur min torra mun. Jag skakade inombords, och vågade inte göra ett pip. Så la han sig över mig och stoppade in den. Och den smärta som bubblade upp i kroppen, går verkligen inte att beskriva med ord. Det är som att han stack upp en trubbig kniv o vred om tio varv. Men jag ville inte, men de fanns inget som fick mig att göra motstånd. För tänk om han skulle göra mig mer illa än vad han gjorde. Tänk om jag bara vred min kropp, han kanske skulle förstöra mig lite mera då? Efteråt sa han ”Du säger inget till någon. DU vet vad som händer då” och om jag visste. Jag visste vad han skulle göra med mig då…

En bil körde bakom oss och han sprang ut. Jag klädde på mig och såg att det var min brors bil. Jag visste att jag var i trubbel. Så hukade ner mig så de inte kunde se mig när de körde förbi. Det är ett utav mina största misstag, och jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att ni tjejer som läser detta, inte gör som jag gjorde. Jag ångrar mig än idag att jag ens träffade denna människa innan jag såg i tillexempel videosamtal att det verkligen är han. Det fula är att mina föräldrar konstant påminner mig om denna situation än idag, och jag önskar de lät bli, för det gör ont i hela min kropp att ens prata om detta.

Jag fick verkligen för mig att han älskade mig, fast han gjorde mig illa. Men han hörde inte av sig, inte ett ljud. Inte på nätet, inte på sms, inte ens när jag ringde eller smsade själv. Jag var utnyttjad och ensam, och äcklig.

-   Från boken.

Lite egoboost alltså.

jag har godkänt i allt utom engelskan, det innebär att jag går ut med slutbetyg och har därmed uppnått mitt mål gällande skolan so far.

Jag får skoldatorn

och även blev jag godkänd i slutbetyg och sista redovisningen som var idag.

Nöjd chey?

YEP.

nu ska jag njuta av lite avicii musik och tänka på min ljusa framtid.

Studenten är snart här....