tänka sig, i Juli hade du varit min.

dagarna innan vi tog bort dig, pratade jag faktist med dig, och bad om förlåtelse att vi inte kunde ha dig förtillfället, du finns i himmelen nu, och du kommer få syskon i framtiden. vet att det är dumt att skriva ut detta, men jag behövde få ur mig orden, har burit detta i några veckor nu.

Och mår allvarligt dåligt över det.

Känner mig ffs som en jävla mördare.

Sedan att din pappa lämnade mig, hör inte hit, det var inte menat att de skulle vara han och jag, trotsallt vi varit igenom tillsammanns.

Han gjorde sina val, pga sin familj.

Tack o hej

nu kommer jag inte skriva mer om detta, kommer ta mig igenom detta, någon gång.

Handlar det om en vecka, ett år, I dont care.

Ska festa ikv och det ska bli skönt att gå in i dimman!

Pusssss